Jag tänkte skriva lite om mitt framtida yrkesval, ett yrke som kräver fyra år av studier och slit, dålig ekonomi och långa läsnätter, allt för att bli: Lärare.
Jag vill bli lärare för att jag tycker verkligen, verkligen att barnen är det viktigaste som finns! Det är ganska hissnande om man vågar tänka att de små människorna faktiskt är vår framtid. Att få vara en del av det, att få vara en påverkande faktor är spännande, viktigt och roligt! Jag tänkte, innan jag sökte, ja men lärare är nog något för mig, jag älskar ju barn och att lära människor saker!
Men det var inte förrän vid mitt första besök i en trea, i första kursen på lärarprogrammet, när jag skulle utföra en fältstudie, som det verkligen klickade till. Jag fylldes av en sån stor känsla! Det var som att allt föll på plats i livet. Det låter kanske lite klyschigt, men om en inte varit med om nåt liknande så är det kanske lite svårt. Men jag har alltid letat efter något att brinna för, och där var det. Barnen! Skolan! Undervisning! Jag har verkligen fått detta bekräftat efter VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) och många vikariatdagar på skolan.
Men det var inte förrän vid mitt första besök i en trea, i första kursen på lärarprogrammet, när jag skulle utföra en fältstudie, som det verkligen klickade till. Jag fylldes av en sån stor känsla! Det var som att allt föll på plats i livet. Det låter kanske lite klyschigt, men om en inte varit med om nåt liknande så är det kanske lite svårt. Men jag har alltid letat efter något att brinna för, och där var det. Barnen! Skolan! Undervisning! Jag har verkligen fått detta bekräftat efter VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) och många vikariatdagar på skolan.
Jag tror att det bästa med läraryrket är att få vara med om hur barnen utvecklas, lär sig saker de inte visste förut, hjälpa, guida. Det är så mycket mer än att lära sig läsa, räkna och skriva. Det handlar också om att skapa en trygg grund för dem att våga vara kreativa, få en stark självkänsla, bli nyfikna på livet!
En lärare som jag alltid återkommer till när jag tänker på mina egna lärare i skolan är min lågstadielärare Ulla. Hon hade liksom hela paketet. Hon var trygg, rolig, bestämd och inspirerande. Hon hade en förmåga att alltid göra lektionerna roliga, och hade ögon i nacken kändes det som, för hon var uppmärksam på allt som skedde i klassrummet. Hon såg alla i klassen, och hennes lektioner var spännande. Jag hoppas jag blir en lika bra lärare som henne.
Jag är nu inne på mitt andra år på lärarprogrammet och läser mot Högskolan Dalarna på distans, det är jätteskönt, för det är rätt flexibelt men jag har ändå ständig kontakt med mina skolkompisar ute i landet via nätet, vilket är superbra. Teorin är ibland frustrerande, texter som jag knappt förstår, men jag vet och jag intalar det flera gånger om: Tänk när du är klar Mona! Tänk när du får jobba på skolan! När du får en egen klass som du har ansvar över och som kommer se upp till dig och du kommer vara en Lärare! Då går det lite lättare att plugga! Det kommer vara värt detta!
När jag var klar med min fem veckors VFU i vintras så hade jag varit med om så mycket, jag fick bland annat sitta med i möten där det diskuterades svårigheter, familjeförhållanden, saker som jag inte tänkt på faktiskt är en stor del av läraryrket. Jag gick från skolan en dag med ont i magen, undrandes om jag skulle klara av det här, att få vara med om att ett barn kanske far illa hemma och jag då inte kan göra så mycket mer än att anmäla det till de som har hand om det inom skolan. Att veta att barnet mår dåligt och kanske är lite bråkig i skolan för en anledning. Är jag mogen nog att hantera en sån situation?? Jag är tillbaka i de korridorer där även jag utsattes för grym mobbning, vill jag verkligen vara här? Just när jag funderar på detta på vägen ner skolparkeringen möter jag barnen som varit på fritids, och ett barn slänger sig i famnen på mig och säger: -Kommer du tillbaka imorgon Mona? Lova att du läser Mio min Mio för oss då!
Värmen och lyckan som sprider sig i kroppen av den frågan! Det överträffar allt! Jag kommer klara det här! Det bra kommer alltid väga över! Jag kommer vara viktig för dessa barn, och de kommer vara viktiga för mig!
Sista dagen på praktiken var fylld av gråt och kramar. Och det sista jag får höra när jag går därifrån är "Jag skulle kunna strunta i jullovet, bara jag får ha Mona här" Alltså!!! Jag älskar mitt yrkesval!!!!!
Jag räknar verkligen dagarna till dagen där jag står där, med min egna skolklass!
Känner du att du vill veta mer om läraryrket? Gå in på www.fordetvidare.se och ta del av fler historier av elever, lärare och massa annat!
1 kommentarer
Simone
06 Mar 2013 21:17
Alltså åååå! Du får mig ångra att jag inte började läsa (då jag sökte)! ;) but there's still time! :D
Kommentera