monaspringer

 

Idag kom det där brevet som jag både med förväntan och stor förskräckelse väntat på sedan den 27e maj, eller egentligen längre tillbaka, men som av de fakto inte kan väntas mer än sen man tagit bort det som ska testas...right??
Jag fick svar från min läkare. 
Bästa Mona!
ALLT ÄR BORTA!!! DU VAR AWESOME!!! DET ÄR ÖVER NU! VI HÖRS IGEN BARA FÖR ATT HÅLLA KONTAKTEN OCH VARA PÅ SÄKRA SIDAN MEN JUST NU SKA DU BARA HA EN GRYM SOMMAR OCH DET ÄR HELT OK!!!

Okej inte riktigt så skrev min läkare...men det kände så... och det började iallafall med ett Bästa Mona!
Jag har därmed inga cellförändringar kvar i kroppen min. Och det är faktiskt helt sjukt, men det känner jag nu, när jag fått det på papper. Nu känner jag inte av mina symptomfria cellförändringar längre, de som faktiskt inte funnits i mig sedan den 27e maj.

Det känns som om jag är frisk nu.

 

Jag for direkt till min pappa och berättade det. Det kändes bra. Jag smsade S som peppades massa! Och mina Facebookvänner och IG-kontakter peppade också massor! Det gör mig så glad!
Nu ikväll tränade vi biceps också! Första pace-passet sen flera månader! Kändes riktigt jäkla bra! Men sen gjorde vi ändå det bästa! Vi åkte till Nore och tog ett kvällsdopp! Det var så jäkla mysigt!!! Himlen var rosa och allt kändes bara magiskt. Jag känner mig ärligt talat pånyttfödd idag!

Tack Gud.