Jag gick typ halva dagen och förberedde mig på adjöandet som skulle infinnas när barnen skulle ha skolfritids. Och jag sa till mig själv; Inte gråta!!! Men tro fan att jag började böla ändå när jag sa att dom har varit så himla fantastiska! Åååh jag grät och det blev sorgligt. Men alla de kramar jag fått! alltså!!! Jag har aldrig fått så många kramar i hela mitt liv som jag fick idag!!!
Massa utropstecken jag vet men det var så fint!!!
Älskade ungar! 
Börjar gråta bara jag tänker på att jag inte kommer träffa dom på ett bra tag!
 Skriver kanske mer ikväll! nu måste jag plugga!
 

Kommentera

Publiceras ej